Vad är det för fel på att vilja gå ner i vikt?

Debattören: Det är inte hälsohetsen som är farlig för barn - det är tvärtom

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-06-12 | Publicerad 2017-01-11

Hälsohets eller ohälsohets – vad är det fel på att gå ner i vikt? Varför ska vi visa barnen att det är okej att inte vara missnöjd med sig själv när man misshandlar den enda kropp man har? skriver Cornelia Tonéri.

DEBATT. ”Jag har ställt undan vågen, den stressar mig, nu mäter jag mig bara.” ”Det viktiga är inte hur mycket jag väger, det viktiga är att jag älskar mig själv som jag är.”

Och så vidare, och så vidare.

Uttalande som de här blir vanligare och vanligare och har blivit det de senaste åren.

När jag började viktblogga för snart tio år sedan var det inte alls så. Då var vågen ett hjälpmedel för att se om man lyckades med sin nya livsstil. Men vad har hänt sedan dess? Varför blev vågen något fult som ska gömmas i garderoben?

Kanske är det kvällstidningarnas löpsedlar – jag har själv varit en del av dem, flera gånger till och med – som gjort att det anses mindre fint att tänka på vikten?

Kanske är det ordet banta som anses vara något man gjorde på 1980-talet och som inte passar in på 2000-talet?

Kanske är det det pinsamma i att väga för mycket? Att inte ha självbehärskning nog att begränsa sitt matintag anses som lågstatus.

Har program som ”Du är vad du äter” – där deltagarna i det närmaste förnedras i samband med att de ser sitt matintag de senaste veckorna i syfte för produktionsbolaget att skapa bra TV – fått oss att ta avstånd från det? Vi är väl inte sådana...

Senast för några dagar sedan läste jag en debattartikel av träningsexperten Terese Alvén med rubriken ”Ditt hälsohetsande skadar våra barn!” I sak kan jag förstå vad hon menar och jag håller delvis med, men är det verkligen så enkelt? Ska vi inte försöka nå pudelns kärna?

I sin blogg på Amelia skriver Terese Alvén lite mer om hur hon tänker kring detta och avslutar frågan med: Varför ska vi visa barnen att det är okej att vara missnöjd med sig själv?

Jag ställer en motfråga: Varför ska vi visa barnen att det är okej att inte vara missnöjd med sig själv när jag själv satt mig i en livssituation där jag riskerar min egen hälsa och dessutom riskerar att inte få se mina barn och barnbarn växa upp? Varför ska vi visa barnen att det är okej att inte vara missnöjd med sig själv när man misshandlar den enda kropp man har?

De siffrorna som just nu visar sig i fönstret på vågen när jag ställer mig på den ger mig ett BMI på 33,6. Översatt i bokstäver är detta Fetma grad 1. En snabb titt på 1177.se och jag konstaterar att detta bland annat innebär följande:

Fetma belastar och anstränger kroppen vilket ökar risken för att få andra sjukdomar, till exempel högt blodtryck, diabetes typ 2 och belastningsskador i lederna.

Lite längre ner följer en lång lista på sjukdomar som jag löper större risk att få när jag har ett BMI som innebär fetma än om jag hade haft ett BMI som inneburit att jag var normalviktig.

Hur kan det då vara okej att visa barnen att det är helt okej att ha fetma?

Självklart är det inte det! Jag måste så klart visa barnen och alla i min närhet att jag tar detta på största allvar och ser till att ändra min livsstil så att jag inte längre behöver ligga i riskzonen.

Är det verkligen hälsohetsen som förstör för våra barn? Inte om du frågar mig. Det är ohälsohetsen som förstör för våra barn och våra medmänniskor.

Vi i Landet lagom har i hälsosammanhang helt glömt det ordet. Endera äter vi alldeles för mycket eller inget alls. Endera tränar vi sju dagar eller inte alls. Och när vi bestämt oss för att ändra vår livsstil är det inte för att långsiktigt hålla fast vid den utan för att så snart som möjligt kunna återgå till den ohälsosamma livsstilen som vi ser som den normala.

Så för att ge våra barn en sund bild av våra problem, se inte hälsohetsen som problemet. Uppmuntra hälsohetsen i en lagom dos och utrota i stället ohälsohetsen som blivit en del av vårt i-landssamhälle.


Cornelia Tonéri


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.