Även män utsätts för våld i nära relationer

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2015-12-30

Erik Slottner: Förminska inte problemet – bygg ut hjälpinsatserna

Erik Slottner, KD.

DEBATT. När vi diskuterar våld i nära relationer är den omedelbara tanken för de flesta att förövaren är en man och att offret är en kvinna. Detta mönster är vanligt förekommande, särskilt när det gäller grovt och upprepat våld som leder till sjukhusvård.

Samtidigt är frågan om våld i nära relationer betydligt mer komplex och mångfacetterad. Det finns en rad studier som visar att män är ungefär lika utsatta för våld i nära relationer som kvinnor. Ofta handlar det om psykiskt våld, men även fysiskt våld är vanligt förekommande. Trots det omgärdas frågan av en tystnadens kultur och insatser i form av skyddade boenden eller stödcenter är sällsynta.

Det är svårt att fastställa exakt hur vanligt det är med våld i nära relationer. Det är fortfarande alltför vanligt förekommande att de som är offer för våld i en nära relation känner skam, medskyldighet och att lojalitetsband till förövaren gör att många väljer att inte anmäla.

Enligt Brottsförebyggande rådet (2014) är kvinnor och män ungefär lika utsatta för lindrigare former av våld i nära relationer. Cirka sju procent av både kvinnor och män uppgav att de är utsatta för våld i en nära relation. Även sexuellt våld är vanligt förekommande mot män, främst i samkönade relationer.

Sahlgrenska akademien (2013) har också visat att män är lika utsatta för våld i nära relationer som kvinnor. Enligt denna studie hade åtta till elva procent av männen misshandlats fysiskt av sin partner. Samtidigt finns det studier som visar att kvinnor i regel drabbas av grövre och dödligt våld än män. Nationellt centrum för kvinnofrid och Uppsala universitet har visat att det är vanligare att män som utsätts för våld i nära relationer utsätts för psykiskt snarare än fysiskt våld. 

Brottsofferjourerna har vid flera tillfällen uppmärksammat att samhället inte har beredskap för att hjälpa våldsutsatta män, till exempel genom att erbjuda skyddade boenden. Enligt Brottsförebyggande rådets kartläggning har män som blivit utsatta för våld i nära relationer betydligt lägre förtroende för rättsväsendet, både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld.

Våldsutsatta män känner sig också oftare sämre bemötta av polis än vad kvinnor gör. Det upplevs fortfarande som skamfyllt och svårt att tala om våldsutsatthet för många män eftersom det inte är i enlighet med samhällets förhärskande maskulinitetsnorm.

Regeringen är alltför passiv i frågan och brister i sin jämställdhetsanalys. Statliga medel har avsatts för att inrätta kvinnojourer och jourer som hjälper män som misshandlar. Men det finns inte något motsvarande stöd för att inrätta mansjourer där misshandlade män kan få hjälp, råd och stöd. Det finns över huvud taget för lite hjälp för våldsutsatta män. De som drabbas vänder sig främst till vänner, familj eller söker upp somatisk och psykiatrisk hälso- och sjukvård. Män ringer även nationella stödtelefoner för våld i nära relationer, men vittnar om att kunskaperna om mäns utsatthet är bristfällig. 

Även på kommunnivå är frågan om män som utsätts för våld i nära relationer sällan på agendan. Stockholms stad har likt de allra flesta kommuner inte något skyddat boende specifikt för män.

I Kristdemokraternas budgetförslag för 2016 avsattes fem miljoner för en mottagning och ett skyddat boende för våldsutsatta män. Vi fick dessvärre inte något stöd av den rödgrönrosa majoriteten i frågan. Att Feministiskt Initiativ, som är med och styr Stockholms stad, inte prioriterar frågan är förvånande. 

Medvetenheten och kunskapen om mäns våld mot kvinnor är god. Samhället har inrättat skyddade boenden och har en beredskap att hjälpa utsatta kvinnor, även om det fortfarande brister och mycket kan utvecklas ytterligare.

Dessvärre är våldsutsatta män en grupp som i hög grad får klara sig själv och där man dessutom kan ha problem att över huvud taget möta förståelse från samhället. Frågan förminskas och offren misstänkliggörs. Kan en man vara utsatt? Har han inte gjort något för att förtjäna det? En riktig karl får väl inte stryk av sin partner? 

Erik Slottner

Gruppledare för Kristdemokraterna i Stockholms stadshus