Barnen svälter ihjäl – vad gör du åt det?

Debattören: Det är inte bara regeringen som måste agera, vi kan alla bidra efter förmåga

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2017-04-10

Annika Dejmek: ”Sverige kan med viss rätt hävda att det nu är upp till andra att göra sitt. Men är det en moraliskt försvarbar inställning när det handlar om barn som svälter ihjäl?”

DEBATT. Världen står inför sin värsta humanitära katastrof på mer än 70 år, men medan barn redan svälter ihjäl, klingar FN:s vädjan om ekonomiskt bistånd i stor utsträckning ohörd. Det krävs akuta åtgärder, men var finns de konkreta förslagen?

Media, bland annat Aftonbladet, har den senaste tiden uppmärksammat den humanitära katastrof världen står inför.

Det kan inte ha undgått någon att 20 miljoner människor i Sydsudan, Jemen, Nigeria och Somalia hotas av svält och att 1,4 miljoner barn riskerar att svälta ihjäl i år. Alla är eniga om att katastofen måste förhindras men ingen föreslår konkreta åtgärder.

Chefen för FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp, Stephen O´Brien, vädjar om omedelbar hjälp och preciserar beloppet till 4,4 miljarder US dollar (40 miljarder SEK) fram till juli i år. Men FN varnade redan i januari men pengarna bara droppar in. Enligt FN behövs bara i Jemen 2,1 miljarder dollar för omedelbar hjälp men bara 6 procent av summan har kommit in. Det är en stor skam.

Sverige har genom Sida bidragit.

Om alla andra länder bidragit lika mycket i förhållande till sina ekonomiska resurser skulle problemet vara löst och Sverige kan med viss rätt hävda att det nu är upp till andra att göra sitt. Men är det en moraliskt försvarbar inställning när det handlar om barn som svälter ihjäl?

När president Trump beslöt att frysa federalt bistånd till organisationer som stöder utförande av aborter utomlands, startade en holländsk minister en kampanj för att kompensera för det ekonomiska bortfallet, ett utmärkt initiativ som Sverige och Danmark snabbt anslöt sig till genom att tillsammans med Nederländerna organisera en global ”SheDecides” konferens i Bryssel. Jag vädjar till Isabella Lövin att ta initiativ till en liknande konferens för dem som nu hotas av hungersnöd och därmed bidra till att förhindra en humanitär katastrof.

Sverige har en stark ekonomi och omdisponeringar i budgeten kan göras i krissituationer. Pengarna måste förstås tas ur skattebetalarnas fickor, men kan det finnas något angelägnare ändamål att använda skattepengar till än att rädda jordens allra svagaste till livet? Att förhindra att gravt undernärda barn växer upp med hjärnskador, aldrig kommer att kunna tillgodogöra sig skolgång och blir dömda till ett liv i misär?

Jag vädjar till Magdalena Andersson att agera för att bidra till att förhindra en humanitär katastrof.

Sverige har alltid gjort sin röst hörd när det gäller internationell solidaritet och engagemang för världens utsatta.

Nu har Sverige en formell röst i FN:s säkerhetsråd, och jag vädjar till Margot Wallström att använda den för att skapa ett globalt engagemang för att förhindra en humanitär katastrof.

Den brittiska regeringen matchar genom projektet ”UK Aid Match” privata donationer till projekt med syftet att minska fattigdomen i utvecklingsländer med att avsätta samma belopp.

Jag vädjar till Stefan Löfven att initiera ett liknande svenskt regeringsprojekt för att bidra till att förhindra en humanitär katastrof.

Det är förstås inte bara regeringen som kan och bör agera. Vi kan alla bidra efter förmåga med gåvor till hjälporganisationer, företag kan starta kampanjer, vi kan ta initiativ i föreningar, bland vänner och i sociala medier, mediapersonligheter kan engagera sig, artister kan uppträda gratis på stödgalor.

Jag vädjar till alla att engagera sig för att bidra till att förhindra en humanitär katastrof.

Media upprepar den slitna frasen ”vi får inte låta det hända igen”. Och ändå låter vi det hända, igen och igen. Men nu har vi chansen. Ingen kan säga att vi inte vet. Ingen kan säga att vi inte kan. Det handlar inte om några långsiktiga, komplicerade projekt, det handlar ”bara” om att respondera på FN:s vädjan och att göra det NU.


Annika Dejmek, professor emerita, medicinska fakulteten, Lunds universitet


Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.