Beskatta de förmögna – klassklyftorna ökar
Debattören: Sverige riskerar bli ett Downton Abbey-samhälle
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2019-04-24
DEBATT. Inkomstojämlikheten ökar i Sverige. Den främsta orsaken är ökade kapitalinkomster som framförallt gynnar de redan rika. Utvecklingen går också mot högre ojämlikhet i förmögenheter − medan Sverige fortfarande har en relativt låg inkomstojämlikhet har förmögenheterna för de allra rikaste ökat lika mycket som i USA . De allt större skillnaderna i kapitalinkomster och förmögenheter bör tacklas. Risken är ett allt mera splittrat samhälle med oligarkiska tendenser.
I USA ökar ojämlikheten på grund av att löner mellan hög-och låginkomsttagare ökar. En sådan utveckling ser man inte i Sverige – ojämlikheten i arbetsinkomster har inte ökat och forskning visar att fackets starka ställning är en viktig orsak. Vi har alltså inte en situation där högutbildade drar ifrån lågutbildade, utan den ökande inkomstojämlikheten i Sverige drivs av andra faktorer.
Förutom ökade kapitalinkomster beror utvecklingen på fastighetsavgiften. Fastighetsavgiften är regressiv vilket betyder att låginkomsttagare betalar en större andel av sina inkomster i fastighetsavgift än höginkomsttagare. Medan trenden går mot högre fastighetskatter är Sverige det land i OECD som har sänkt skatten mest.
För förmögenhetojämlikheten får arv en större betydelse – de årliga arven i Sverige är större än samtliga kapitalinkomster.
Ett problem med ärvda, till skillnad från egenförvärvade, förmögenheter är att de minskar incitamenten att arbeta. Den franske ekonomen Piketty menar att vi riskerar, återigen, få ett samhälle där en minoritet lever på avkastningen på ärvda förmögenheter och resten arbetar.
En historiskt målande beskrivning av ett sådant samhälle är TV-serien Downton Abbey. Med lägst skatter på förmögenheter och arv i Europa, riskerar Sverige skapa en modern version av det tidigare sekelskiftets samhälle.
Ojämlikhet har kopplats samman med utfall i val: i de länder där inkomstklyftorna har ökat mest, Storbritannien och USA, har väljarna röstat fram Brexit och Trump. Två framstående ekonomer i USA, Saez och Zucman, lyfter även fram att en allt större förmögenhetskoncentration är ett hot mot demokratin. När de rikaste kan köpa sig politiskt inflyttande, behöver demokratin skyddas mot oligarki. Även om Bill Gates (en av tre män som tillsammans har större förmögenheter än den nedre förmögenhetshalvan av USAs befolkning) är en erkänd filantrop, finns det andra miljardärer i USA med dunklare motiv. Om någon av Sveriges 191 miljardärer, där hälften är arvingar, skulle vilja påverka politiken, skulle de utan tvivel kunna styra svensk opinion.
Saez och Zucmans lösning är att beskatta de högsta förmögenheterna så att de inte fortsätter växa. De förslår att förmögenheter över en halv miljard kronor bör beskattas med en 2 procentig förmögenhetskatt. Detta är ingen ny politik: under 50-talets USA förhindrade man förmögenheterna att växa med en 91 procentig marginalskatt på inkomster. Nyligen har demokraternas presidentkandidat E. Warren föreslagit en skatt på toppförmögenheter.
Entreprenörer som är viktiga för tillväxten skall givetvis ersättas med goda kapitalinkomster. Problemen uppkommer när förmögenheterna blir ett hot mot demokratin och när de uppfattas som orättfärdiga.
För kapitalinkomster som uppkommer på grund av tur och omständigheter snarare än ansträngning, talar man i termer av överavkastning.
För förmögenheter bör man också tala i termer av överförmögenhet: förmögenheter som är orimligt höga och som definitivt, om de används i ett sådant syfte, kan påverka den politiska processen. I Sverige där de politiska parterna inte behöver redovisa donationer är detta ett uppenbart problem.
Skatteflykt var ett viktigt skäl för att ta bort arvs- och förmögenhetsskatterna. Men utvecklingen går mot fler internationella samarbete och bättre kontroll av internationell kapitalrörlighet. Skatteflykt som argument mot skatter har därför mindre bäring i dag och de som menar att Sverige, med sina mycket låga skatter på kapital och förmögenheter, är ett skatteparadis har delvis rätt.
Sålunda, kapitalskatterna bör höjas och man bör överväga att införa förmögenhets- och arvsskatter. Att fastighetsavgiften bör göras progressiv är en självklarhet.
Martin Nordin, Docent i nationalekonomi vid Lunds Universitet