Malmö får pengarna – glesbygden blir utan

Debattören: Det kommunala utjämningssystemet måste göras om i grunden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-04-08

Det är lätt att förstå att man i glesbygden tycker att det sticker i ögonen när en kommun som Malmö – trots en blödande ekonomi – investerar i konserthus och arenor i miljardklassen, skriver Fredrik Torehammar.

DEBATT. I en ny rapport från Stockholms Handelskammare framkommer att 40 procent av befolkningen utanför Stockholm tycker att motsättningarna mellan Stockholm och resten av landet har ökat.

Bara 30 procent av de boende på landsbygden gör bedömningen att deras barn kommer att få det bättre än de själva.

Vilka verktyg har vi för att stoppa denna oroande utveckling? Det kommunala utjämningssystemet skulle kunna vara ett. Tanken med det kommunala skatteutjämningssystemet är att fördela pengar till kommuner och landsting för att skapa förutsättningar för likvärdig service trots förhållanden som är svåra för kommunerna att påverka.

Det brukar ibland beskrivas som en regionalpolitisk åtgärd där pengar fördelas från välmående storstadsregioner till glesbefolkade landsbygdskommuner med minskande eller åldrande befolkning.

Det ligger nära till hands att peka på kommuner som Åsele, Sorsele och Dorotea och framhålla att systemet finns för deras skull. De kommunerna får trots allt högst ersättning per invånare.

Men många invånarrika kommuner är tvärtemot vad man kan tro mottagare och inte givare i systemet. Två av Sveriges tre största kommuner är till exempel de två största mottagarna, medan de tio kommuner som får mest utjämningsbidrag per capita bara fick ca 1,9 procent av det totala bidraget som betalas ut år 2017.

De tio kommuner som anses ha sämst förutsättningar får alltså dela på mindre än två procent av pengarna.

Det stora flödet av pengar går helt enkelt inte från storstäder till glesbygdskommuner. Bland de 21 största mottagarna av kommunalt utjämningsbidrag finns inte en enda glesbygdskommun. Dessa mottagarkommuner är med svenska mått mätt relativt stora och får sammantaget över en tredjedel av alla pengar.

Låt oss ta den största mottagaren av utjämningsmedel, Malmö, som exempel. Enligt Statistiska Centralbyrån tog Malmö år 2017 emot 4,9 miljarder kronor i kommunalt utjämningsbidrag och år 2018 skrivs siffran till strax över 5,1 miljarder kronor.

I Malmö stads budget för 2017 uppgår de totala kostnaderna till 17,6 miljarder kronor och det kommunala utjämningssystemet för samma period täcker alltså ca 28 procent av kommunens kostnader.

Mer än en av fyra kronor av kommunens kostnader betalas alltså av någon som inte bor i Malmö.

Det är lätt att förstå att glesbygdskommuner i norra Sveriges inland tycker att det sticker i ögonen när samma kommun – trots en blödande ekonomi – investerar i konserthus och arenor i miljardklassen.

Dessvärre går det ut över de allra mest resurssvaga kommunerna, samtidigt som frustrationen växer på många håll i glesbefolkade delar av Sverige. Det är lätt att konstatera att om systemet med kommunal utjämning är tänkt att vara ett effektivt verktyg i att utjämna skillnader mellan stad och land så fungerar det inte i dag.

Systemet behöver reformeras i grunden.


Fredrik Torehammar, Stockholms Handelskammare


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Följ ämnen i artikeln