Pensionärer bluffar inte – de är fattiga
Debattören: Ändra systemet i stället för att skuldbelägga de som inte kan leva på pensionen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-02-02
DEBATT: Enligt en kartläggning från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle har det blivit vanligare att nyblivna pensionärer tar ut tjänstepensionen på kort tid i stället för livsvarigt. Men kartläggningen saknar ett klart fokus på den uppenbara orsaken, nämligen att den allmänna pensionen blivit så urholkad att många inte kan leva på den.
I stället försöker rapporten, ”Utbetalningstider i tjänstepensionssystemet”, skuldbelägga fattigpensionärerna själva för de korta uttagen. Detta med den absurda teorin att fattigpensionärer kallt beräknande tar ut all sin tjänstepension under kort tid endast med baktanken att därefter bli ännu fattigare så att de blir berättigade till bostadstillägg.
Bara någon som aldrig har varit i närheten av fattigdom kan tänka ut ett sådant vilt scenario.
De korta uttagen av tjänstepension är inte ett tecken på att fattiga pensionärer vill ”lura” staten genom att bli ännu fattigare. Det är ett tecken på att det allmänna pensionssystemet inte kan lyfta dem från fattigdom.
Redan för ett tiotal år sedan konstaterade en utredning från AMF att de som tog ut tjänstepension under kort tid i snitt dog snabbare än de som valde livslång utbetalning. Skälet är uppenbart. Låginkomsttagare var redan då till stor del tvungna att dryga ut den allmänna pensionen med tjänstepension under kort tid för att kunna leva ett anständigt liv. Att låginkomsttagare dessutom har kortare livslängd än höginkomsttagare skapar detta samband. Lika lite som att dessa lågavlönade tog ut pengarna snabbt och sedan gick och dog bara för att ”lura” försäkringsbolagen så är dagens korta uttag inte kopplat till bostadstillägg utan till livssituation.
Fattigdom och utsatthet är inget lurendrejeri. Det är verklighet.
Därför är det oroväckande att socialförsäkringsminister Annika Strandhäll säger att om det finns en systematik bakom det snabba uttaget och det därpå följande bostadstillägget så ”bör vi komma ifrån de korta uttagen”.
Lösningen borde i stället vara att förbättra det allmänna pensionssystemet. Hon kan till exempel studera den strategi som LO presenterade för knappt ett år sedan för hur vi ska komma tillbaka till rimliga pensionsnivåer, till den nivå på cirka 70 procent av lönen som gällde under 1990-talet.
I dag når många blivande pensionärer inte upp till mer än dryga 50 procent av inkomsten.
Här är också könsskillnaden tydlig. 80 procent av alla äldre med garantipension är kvinnor. Kvinnor har i snitt 30 procent lägre pension än män. Att sänka bostadstillägget eller införa hårdare regler för tjänstepension skulle naturligtvis inte göra deras situation lättare.
Annika Strandhäll vet om de stora könsskillnaderna, uppgifterna finns med i underlaget till den ”Handlingsplan för jämställda pensioner” som den partiöverskridande pensionsgruppen nu har enades om att ta fram.
Hon har dessutom själv poängterat att många äldre som är berättigade till bostadstillägg inte ansöker om att få det, oftast av okunnighet om att möjligheten finns. Det borde få Annika Strandhäll att underlätta för pensionärer att åtminstone få det bostadstillägg de är berättigade till. Men varför prata om ”systematik” i att vara fattig?
När det allmänna pensionssystemet nu slår igenom fullt ut kommer många låginkomsttagare, främst kvinnor som tidvis jobbat deltid, att på sin pensionsdag mötas av insikten att hela deras arbetsliv inte varit värt någonting alls för pensionen. Den pension de får orkar inte ens över miniminivån för garantipension. De kunde alltså ha stannat hemma hela livet och ändå fått lika stor, eller lika liten, pension. Det visar att den allmänna pensionen måste förbättras.
Men glöm allt tal om okynnesfattiga pensionärer. De finns inte.
Martin Klepke, politisk redaktör, Arbetet
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.