Konsumenterna kan inte lösa inflationen
Forskare: Att lägga ansvaret för matpriserna på medborgarna håller inte
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2023-03-29
DEBATT. Hushållens kostnader för mat och andra livsmedel har blivit en allt hetare fråga i takt med att priserna ökat dramatiskt under det senaste året. Samtidigt har hushållen också fått hantera stigande räntor och högre priser på bränsle och el.
Det här har skapat en ofta omöjlig situation för hushåll som med begränsad disponibel inkomst måste välja mellan att köpa mat eller bo kvar. Vem bär egentligen ansvaret för den här situationen?
Ska vi tro riksbankschefen Erik Thedéen eller Icas vd Eric Lundberg är det konsumenterna som bär det ansvaret. Den förra uppmuntrar hushållen att välja billigare butiker medan den senare är tydlig med att det är konsumenterna som i slutändan avgör priserna i butiken.
Att lägga ansvaret för att lösa bredare samhällsproblem på konsumenterna är en gammal beprövad metod. I relation till miljöfrågan har det gjorts så länge att det till och med finns ett akademiskt begrepp för det, ”responsabilization”.
Svåra komplexa frågor förenklas och ansvaret läggs på privatpersoner som genom ansvarfulla och välinformerade val ska finna lösningar på dem.
Idén att det är konsumenterna som styr marknaden saknar dock empiriskt stöd i både ekonomisk och sociologisk forskning.
Det finns mycket få exempel på hur kunder lyckats skapa bestående samhällsförändringar genom sin medvetna efterfrågan, med undantag för plötsliga och allvarliga trovärdighetskriser som utbrottet av galna kosjukan, som än i dag syns genom att nötkött som säljs till konsument endast i undantagsfall inte är benfritt.
Om vi ser till forskningen är det snarare så att handlarna i första hand agerar på signaler från sina konkurrenter – antingen genom att imitera dem eller avsiktligt göra något annat än konkurrenterna. Vad kunderna efterfrågar är helt enkelt sekundärt.
Vad som styr priser och utbud är i huvudsak butikens (eller koncernens) rutiner för prissättning och dess beslut om vilka priser som faktiskt sätts.
De stora och ekonomiskt framgångsrika koncerner som driver den stora majoriteten av svenska livsmedelsbutiker har staber av heltidsanställda med så väl branscherfarenhet som utbildning. Dessutom är de organiserade arbetsplatser som möjliggör att deras anställda kan samarbeta för att ta välgrundade beslut.
Det är hos dessa koncerner som den huvudsakliga makten över prissättningen ligger.
Konsumenter, som ofta är trängda av livspusslets alla andra bestyr, har begränsade möjligheter att jaga extrapriser, hitta den billigaste butiken eller välja bort vissa varor. De måste i regel helt enkelt finna sig i de höjda priserna som deras lokala butik har satt på maten.
Att lägga ansvaret för inflationen och de ökande priserna på konsumenter är därför helt enkelt orimligt.
I bästa fall speglar ett sådant ansvarsutkrävande nog rosiga förhoppningar om marknadskrafternas förmodade naturgivna gång. I värsta fall är det ett medvetet sätt för beslutsfattare så väl som handlare att svära sig fria från ansvar.
Ett ansvar som rent praktiskt inte kan tas av någon annan än de företag som faktiskt sätter priserna på livsmedel och bestämmer vilka varor som erbjuds i butiken, samt de beslutsfattare som sätter spelreglerna för konkurrensen på livsmedelsmarknaden.
Att hålla konsumenter ansvariga för att lösa samhällsproblem är het enkelt både missvisande och verkningslöst.
Jonas Bååth, fil.dr. och ekonomisk sociolog vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp
Christian Fuentes, professor och konsumtionsforskare vid Lunds universitet
Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.