Du har gett upp om jobben, Löfven
Debattören: Arbetslösheten är Socialdemokraternas största misslyckande
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2017-02-24
DEBATT. I dag presenteras handlingarna till Socialdemokraternas nästa kongress. Förra gången de hade kongress i Göteborg, 2013, var den stora nyheten deras arbetslöshetsmål: att Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Trots att lanseringen av målet inte innehöll några konkreta idéer om hur det skulle nås så blev det ett tydligt vallöfte från Socialdemokraterna.
Det är nu fyra år, varav huvuddelen av tiden med en rödgrön regering, sedan målet sattes upp – och vi kan konstatera att det är hög tid för Stefan Löfven att erkänna att han misslyckats med sitt allra viktigaste vallöfte.
2013, när målet lades fast, låg Sverige på tionde plats bland EU:s länder när det gäller arbetslöshet. 2016 hade Sveriges position, trots att vi haft bland EU:s högsta tillväxttakter under både 2015 och 2016, sjunkit till trettonde plats. Om IMF:s prognoser slår in kommer det vara Sveriges ranking också 2020.
Sverige är alltså längre ifrån målet i dag än när det sattes och vi kommer, vad det verkar, inte komma närmare heller.
Arbetslösheten har förvisso sjunkit till följd av högkonjunkturen, men den har sjunkit snabbare i andra länder och är även lägre i länder med svagare konjunktur. Och närmare en miljon människor i Sverige befinner sig i utanförskap och bidragsberoende.
Hur kommer det sig då – trots allt prat om målet, alla handlingsplaner, jobbagendor och nyord som utvecklingsmoral samt att alla departement och alla statsråd skulle avkrävas svar på hur deras politik för Sverige närmare målet – att vi är längre ifrån målet i dag än när det sattes?
Ett svar är att målet uppenbarligen främst är ett retoriskt mål, ett mål som inte utvärderas och som inte påverkar den faktiska politiken.
I budgetpropositionen för 2017, där den ekonomiska politiken följs upp och utvärderas, finns inte någon uppföljning av målet eller någon strategi för hur Sverige ska närma sig målet. Att ett mål som inte analyseras eller utvärderas skulle ha någon styrande effekt är osannolikt.
Ett annat skäl är att de verktyg som regeringen valt närmast undantagslöst blivit fiaskon.
Regeringens arbetsmarknadspolitiska flaggskepp, traineejobben, extratjänsterna och utbildningskontraktet har efter 2,5 år nått 5 000 personer, mot utlovade över 70 000. Den aktiva näringspolitiken, som var helt avgörande för jobbmålet, visade sig vara höjda skatter på jobb och företagande med 40 miljarder kronor hittills och potentiellt 20 miljarder kronor till innan mandatperioden är slut.
Socialdemokraterna har gett upp om de svenska jobben. Stefan Löfven har tappat kontrollen; och tom retorik kommer inte att vända utvecklingen. För att pressa tillbaka utanförskapet och ge fler möjlighet till jobb och egen försörjning krävs helt andra insatser. Det handlar om:
Ökade krav – inte höjda bidrag. Ett bidragstak och utbildningsplikt, för den som kommer till Sverige utan grundskoleutbildning, är avgörande för att fler ska göra rätt för sig.
Fler enkla jobb. Tredubbla rut-avdraget i stället för att försämra det och öppna upp fler nya vägar in på arbetsmarknaden, till exempel genom en ny anställningsform.
Gör det mer lönsamt att arbeta. Inte mindre lönsamt, för över en miljon löntagare, att gå till jobbet. Att det alltid ska löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag borde vara en självklarhet.
Löfven borde erkänna sitt misslyckande och börja ta tag i Sveriges samhällsproblem. Det är mycket som behöver göras.
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.