Nej, morgonbön är inte fysisk bestraffning

Replik från Olof Edsinger och Bo Nyberg om religiösa friskolor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2019-02-07 | Publicerad 2019-01-31

Klart är att många barn från religiösa familjer känner sig missförstådda och marginaliserade i skolor där den ateistiska norm råder som Humanisterna företräder, skriver Olof Edsinger och Bo Nyberg.

REPLIK. Humanisterna fortsätter sin kamp mot religion i allmänhet och konfessionella friskolor i synnerhet. I sin debattartikel drar de sig inte ens för att likna konfessionella inslag under skoltid vid barnaga – som om morgonbön och fysisk bestraffning vore två lika onda ting!

Detta är dock inte det enda i artikeln som rör sig utanför det anständigas gräns. Mest problematisk är nog den felaktiga definitionen av religionsfrihet.

Humanisterna talar om denna som något i grunden frikopplat från – och i opposition till – föräldrarnas livsåskådning. Som om religiösa övertygelser vore ett slags virus som föräldrarna så långt det är möjligt ska hindras smitta sina barn med.

Därmed underkänner de också skrivningarna i EU-stadgan, som för att skydda barnen mot klåfingriga politiker ger föräldrarna möjlighet att ”tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse” (14:3).

Eller FN:s barnkonvention, som beskriver varje barns rätt till religionsfrihet och slår fast: ”Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas … rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt” (14:1–2).

Osakligheten slutar faktiskt inte ens med detta. När Humanisterna talar om konfessionella friskolor låter det ju som att dessa enbart skulle undervisa om en religion. Men precis som alla andra måste även friskolor följa den svenska läroplanen.

Konfessionella inslag som profilämnen eller frivillig morgonbön innebär alltså inte att eleverna skulle sakna undervisning om övriga livsåskådningar.

Humanisterna hävdar att en tydlig religiös övertygelse och identitet försvårar för elever att förstå andra människors perspektiv. Själva tänker vi tvärtom – att det är de som är osäkra på sig själva som oftare sluter sig mot omvärlden.

Klart är att många barn från religiösa familjer känner sig missförstådda och marginaliserade i skolor där den ateistiska norm råder som Humanisterna företräder!


Olof Edsinger, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen
Bo Nyberg, ordförande i Kristna friskolerådet


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.

Artikeln är en replik. Läs hela debatten här