Nej – jag skrattar inte åt höjda krav i skolan

Gustav Fridolin: Dagens barn måste lära sig saker deras föräldrar aldrig behövde

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2018-03-24

Om det egentliga målet i debatten är att kraven ska sänkas och att skolan bara ska lära ut det skolan lärde ut förr – då är jag inte med, skriver Gustav Fridolin. Bilden är ett montage.

DEBATT. Det har blossat upp en alldeles nödvändig debatt om hur kunskapskraven i skolan är formulerade. Den läroplan som den förra regeringen fattade beslut om var i vissa delar krånglig och svårförklarad.

Jan Björklund står nu själv i första ledet i kritiken, men där trivs han ju också bäst. Att han kritiserar det dokument som bär hans eget namn får stå för honom.

Det är en annan sak i debatten som retar mig.

Det har blivit lite av en tävling att visa upp svåra skoluppgifter som bevis för att kunskapskraven är omöjliga. Jag var med i en panel häromveckan där vi förväntades skratta åt en uppgift där eleverna skulle resonera kring hur statens budget planeras och prioriteras.

Men ingen av oss kunde veta utifrån vilken undervisning uppgiften lämnades, vilka olika nivåer av kunskaper som läraren kan se i en uppgift av det här slaget. Därför deltar jag inte i skrattet.

Om det egentliga målet i debatten är att kraven ska sänkas och att skolan bara ska lära ut det skolan lärde ut förr – då är jag inte med.

Skolan måste ge vägar till kunskap. Fakta. Det är utifrån fakta analyser kan göras. Du kan inte ifrågasätta ett påstående om du inte har grundläggande kunskap om området som diskuteras.

Att det någonstans i mobilen i fickan finns fakta som motsäger det du just hört hjälper inte dig. Du behöver de grundläggande kunskaperna om världen i huvudet.

Inte i stället för, utan ovanpå detta ställs i dag nya krav. Avancerad källkritik som tidigare bara var förbehållet universitetsstudenter som läste vetenskapsteori innehåller i dag verktyg en tioåring med en smartphone kan behöva. Förmågan att se skillnad på just fakta och påstående, nyheter och propaganda.

Är det något de senaste årens politiska utveckling visat är det hur viktigt det är med bildade medborgare som har förmåga att dra informerade slutsatser och utifrån kunskap analysera världen vi delar.

Det går helt klart att formulera kunskapskrav bättre. Det är till exempel inte självklart att kunskapskrav för vitt skilda ämnen ska beskrivas med samma värdeord. Det är sannolikt också så att flera ämnen har för många olika krav, vilket gör det svårt för läraren att hinna med allt det som undervisningen ska innehålla.

Två saker bör vi lära oss av det som gick snett i den förra reformen.

För det första: Lärare och rektorer bör ha avgörande inflytande över hur läroplaner och kursplaner formuleras. Det är lärarna som ska kunna förklara vad som krävs för olika betyg. Det är lärarna som vet hur mycket tid olika delar av undervisningen kräver och det är rektorer som vet hur lärarnas undervisning planeras på så sätt att det som sker i ett ämne kan hjälpa ett annat.

För det andra: Förändringar bör inte pressas igenom så snabbt att ingen i skolan kan förklara vad de innebär. Skolkommissionen föreslog att läro- och kursplaner kontinuerligt ska utvecklas snarare än ställas under stora, snabba reformer en gång per decennium. Det är en bra ordning, och på Statens Skolverk bygger vi nu upp en enhet för att kunna arbeta på det sättet.

Att kraven i skolan ökar är inget nytt. Sedan folkskolans upprättande har barn behövt lära sig det deras föräldrar aldrig behövde. Den utvecklingen fortsätter. Med det höjs också kraven.

Minst lika viktigt som hur läroplaner formuleras är därför en stark profession som kan ge en jämlik utbildning. Fler lärare, lärare som har tid för sitt uppdrag och bättre förutsättningar för erfarna lärare på skolor med de svåraste undervisningssituationerna. Det måste skoldebatten också handla om.


Gustav Fridolin


Häng med i debatten och kommentera artikeln
– gilla Aftonbladet Debatt på Facebook.