Lektionerna med Gubbjäveln blev en plåga
Jag har haft så fruktansvärt många dåliga lärare. Några bra också, men mest dåliga. Det är elaka lärare, okunniga lärare, lärare som kan sitt ämne men är urusla på att lära ut det, som mest av allt är intresserade av att hävda sig själva, som favoriserar vissa elever och öppet mobbar andra. Just det där sista är ju särskilt allvarligt förstås. Och blott alltför vanligt, faktiskt.
Lärare är bara människor, men det får de egentligen inte vara. Det är därför det är så viktigt att de förblir sig proffsiga och klamrar sig fast vid sin yrkesroll oavsett vad de egentligen känner för att göra. Även om man retar sig på någon, även om det lockar att driva med en unge som verkligen inte fattar och det bara kokar i en - "herregud hur svårt kan det vara att förstå principen bakom det där mattetalet", även om det skulle kännas så gott att ge den där eleven en verbal snyting och dra ned en skrattsalva från resten av klassen så får man bara inte göra det.
Min absolut sämsta lärare var en vedervärdig liten sak som jag vänligt tänker på som Gubbjäveln. Gubbjäveln undervisade ironiskt nog i psykologi och var en osäker typ som hatade mig alltsedan jag kom tio minuter försent jag tror det var till andra eller tredje lektionen. Jag hade verkligen sett fram emot att läsa psykologi, för det är ett ämne som intresserar mig storligen, men lektionerna med Gubbjäveln blev en plåga. Han ignorerade min uppsträckta hand när jag hade frågor, när han väl motvilligt gav mig ordet någon gång så stod han sedan och låtsasmimade med i allt jag sade, med en tuschpenna som mikrofon, i hopp om att klassen skulle tycka att han var rolig. Det gjorde den inte. De flesta tyckte nog att han var rätt konstig, tror jag.
Under en diskussion om ifall kvinnor av naturen är mer benägna till bullbak kallade han mig "lilla gumman", på ett sånt där återhållet aggressivt sätt, ni vet: "Jamen förstår du lilla gumman...". Då fick jag nog.
"Jag vill inte att du kallar mig lilla gumman", sade jag.
"När du kommer i tid till lektionerna skall jag fundera över ifall jag kan ha respekt för dig", svarade Gubbjäveln och fördelade ordet till någon han ansåg bättre förtjänade det. Han var alltså fortfarande förbannad över min sena ankomst i början av terminen. Jag gick aldrig dit mer och det beredde säkert honom stor tillfredsställelse att kunna ge mig ett streck i slutbetyg sedan.
Lärare är ett av de viktigaste jobb som finns, ändå är många lärare så otroligt dåliga och det ser inte ut att vara någon ljusning i sikte. Alla partier tjatar om att de vill satsa på skolan, men jag tycker att man ser väldigt lite av de satsningarna. Tvärtom verkar mycket handla om hårdare tag, som exempelvis nu senast när skolminister Jan Björklund föreslog att det skall bli svårare för elever att läsa upp betygen. Hur kan man komma på något så dumt? Om man skall ta i med hårdare tag så borde det vara mot lärarna i sådana fall. Det finns en tradition av att inte kritisera dem, man måste tycka att de är helt fantastiska och vilket hästjobb de gör. Ja, en del, ja. Men långt ifrån alla.
Barn har inget att sätta emot när vuxenvärlden sviker, de har inte möjlighet att försvara sig. Det är därför det är så viktigt att lärarna är bra. De borde hela tiden fortbildas, finslipa sina pedagogiska tekniker, konstant utvärdera sina prestationer. Deras arbete borde präglas av total transparens. Så säkrar vi en skola där barnens bästa är i fokus och inte vår slentrianvördnad för den bitvis riktigt undermåliga lärarkåren.
Lisa Magnusson, 27, skriver krönikor för Aftonbladets Debatt-sajt.
Läs hennes blogg här.