Owe trivs bäst i garaget
Uppdaterad 2011-10-11 | Publicerad 2008-02-06
Jaguar-experten njuter av att få renovera klassiska lyxbilar
Veteranbilar! Vi ser dem på sommaren, njuter av blänkande lack och svepande linjer.
Men vi tänker sällan på arbetet i garaget. Bakom allt det vackra ligger tusentals timmar.
Detta gäller inte minst Owe Ståhles vagnar.
Notoriska veteranbilsägare kryper likt björnar in i ett vinteride. Men i stället för att sova jobbar de frenetiskt. I Owe Ståhles fall handlar det om att väcka nytt liv i en extremt förfallen Jaguar XK 120 från 1953. När han släpade hem resterna av det som en gång varit en bil, började även vi som känner honom att tveka. Skulle detta någonsin kunna bli lika snyggt som hans båda tidigare Jaguarrenoveringar?
Nu, när chassit är så gott som färdigt och karossen åter börjar likna en bil, så inser vi att detta antagligen blir hans bästa renovering någonsin. Och konstigt vore det annars.
Pensionär med gott om tid
Owe är en mycket disciplinerad och rutinerad kille, före detta bilmekaniker, armétekniker, rally- och racerförare samt bilskollärare. Numera är han pensionär och förutom de egna bilarna handlar engagemanget mest om familjen, Jaguarklubben och hans uppdrag som ”senior adviser” i den nästan hemliga organisationen ”the British Automobil Association of Sweden”.
De senaste två somrarna har han också mekat gammel-Peugeot åt Gert Blomkvist, under det historiska midnattsolsrallyt. Gert har tävlat i 40 år och blev svensk mästare för 10 år sedan, när han fyllde 50. Owe tävlade mot Gert när de bägge var unga och nästa år är det faktiskt dags igen. Då ställer Owe själv upp med sin förra renovering, en grön Jaguar XK120.
Rally och folkfest
Rutinerade Anna Sörensson behövs som kartläsare, för Midnattsolsrallyt är en riktig rallytävling, som pågår i fyra dygn. Men också en folkfest, med en härlig blandning av ekipage och förare. Allt från killar som Owe till gamla världsmästare som Stig Blomkvist och Björn Waldegård.
Under sin ungdom tävlade Owe alltså både i rallyskogen och på racerbanorna. Men efter det blev det inte så mycket tid till att meka med hobbybilar. Familjen och den egna trafikskolan tog all tid. Vändpunkten kom för 17 år sedan, i form av en hjärtinfarkt. Efter den smällen delegerade Owe allt som kunde stressa upp honom och började samtidigt ägna mer tid i garaget.
– Att jobba i lugn och ro med hobbybilarna är lika nyttigt för själen, kroppen och knoppen.
Ja, sen gick det som det gick. Varje gång Owe ringde till mig och berättade om ett intressant renoveringsobjekt, så svarade jag:
– Bara köp! Du lever bara en gång.
Lurad på en Rolls-Royce
Det började med att han sålde sin gamla Lotus och köpte en risig Jaguar XK150, som efter 1 700 garagetimmar var i skick som ny. Därefter lurade jag på honom en Rolls-Royce från 1978. Lackeringen var förstörd, för övrigt var bilen i nyskick. Men efter en gedigen omlackering tröttnade Owe:
– En sådan här Rolls-Royce har mycket hög byggkvalitet, men påminner körmässigt mest om en lastbil. Jag är Jaguarmänniska!
Nu handlar Owes garageliv mest om Jaguar XK120, han köpte den första i april 2003, och den andra exakt ett år senare. Den första tog 1 200 timmar att renovera och den andra verkar bli klar ännu snabbare:
– En XK150 är lite mer komplicerad i karossuppbyggnaden. För övrigt är den nästan likadan som en XK120. Jag har helt enkelt fått rutin på de här bilarna. Men jag stressar inte, här i garaget är det resan som är målet.
