Köp dyrare bil och spara pengar

Zendry Svärdkrona

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-10-07

Diesel i ena, bensin i andra - likadana bilar men vilken blir billigast?

Peugeot 307 är en av de bilar där det snabbt lönar sig att välja diesel- framför bensinmotor.

Men hur är de båda motorerna att köra, skiljer det något i ägandekostnad, komfort eller känsla?

Vi kör 307 kombi med 1,6-liters bensinmotor och 1,6-liters diesel-motor och jämför.

Alla med intresse för privatekonomi vet att bilen är en stor utgiftspost. Bilen är ett nödvändigt ont, men den gör lätt stora hål i plånboken.

Därför borde det ligga i mångas intresse att välja en bil som kostar så lite som möjligt. Oftast har en småbil med en liten bensinmotor varit lösningen. Priset är lågt och de små motorerna drar inte så mycket bränsle.

Men nu har våra politiker börjat inse att man kanske borde släppa in den nya moderna dieselbilen på marknaden. En viktig skillnad är nu att den nya skattelagstiftningen även öppnar dörren för de mindre bilarna med dieselmotorer.

Ett bra exempel är Peugeot 307.

Som kombikupé behöver man bara köra 286 mil om året för att dieselalternativet ska vara lönsamt. Det handlar då om 1,6-litersmotorerna.

530 mil – sedan tickar kronorna

I vårt test kör vi kombivarianten, där prisskillnaden är något större mellan bensin- och dieselmotorn och där även förbrukningen och skatten är aningen högre. Med kombin behöver man köra mer än 530 mil om året för att motivera dieselvalet. Dock fortfarande en måttlig körsträcka för de flesta bilister.

Men från början ser kalkylen dyster ut för vår 307 1,6 HDI (diesel).

Priset är 183 900 kronor för kombivarianten i basutförande mot 153 900 för exakt samma bil med 1,6-liters bensinmotor. Skillnaden är alltså hela 30 000 kronor.

När skatteräkningen dimper ner får dieselägaren betala nästan dubbelt så mycket som sin bensingranne. Notan landar på 2 888 kronor respektive 1 530 kronor. Eftersom dieselbilen har partikelfilter får ägaren en skattelättnad i form av ett engångsavdrag på 6 000 kronor. Vips har en del av skillnaden ätits upp.

Gynnsam bil att äga

Peugeot 307 är en gynnsam bil att äga rent generellt. Jämfört med övriga bilar i Golf-klassen har den låga servicekostnader, hyggligt andrahandsvärde och låga försäkringskostnader.

Till det kommer kostnaden för drivmedel. Och det är nu dieseln börjar gnaga i kalkylens hörn på allvar.

Vi kör vår teststräcka med den mörkblå dieseln och den champagnefärgade bensinaren.

Sträckan består av stadskörning, landsvägskörning och motorvägskörning. Och vi börjar i staden.

Traditionellt har dieselbilar varit mindre smidiga att köra i stadstrafik, de har trivts bättre på landsvägen. På låga varvtal (som man kör på i stan) har dieselmotorn varit klen och när väl kraften kommit har det skett alltför abrupt. Ett annat problem har varit att kopplingen har varit betydligt trögare. Högt knattrande ljud har också gjort färden obekväm.

I takt med dieselmotorns försäljningsframgångar har dock tillverkarna lagt alltmer möda på att utjämna förhållandena mellan bensin och diesel.

Knattrar – men inte så det stör

Denna ansträngning märks tydligt på Peugeot 307 1,6 HDI.

Motorn knattrar visserligen fortfarande, men endast under gaspådrag och aldrig så att det stör. Så fort man trycker ner gasen finns kraften tillgänglig och körning med ständiga starter och stopp går utomordentligt smidigt. Kopplingen är tyngre än i 1,6 bensin, men inte så tung att det blir jobbigt. På det hela taget går dieselmotorn mycket mjukt och behagligt. Lägg därtill att den är väldigt stark från låga varv utan att bli svårkörd.

Bensinaren fungerar utmärkt i staden, går tyst och är absolut tillräckligt stark. Enda nackdelen är en viss ”av- och på-känsla”, alltså en antydan till ryckighet, när man kör långsamt. Men det är nästan undantagslöst ett pro

blem på alla moderna små bensinmotorer.

Nu lämnar vi staden.

Prestandavalet är enkelt

Bensinaren är i princip helt tyst i farter under 90 km/tim. Detta innebär att komfortskillnaden är minimal på 70-skyltade landsvägar. Talar vi däremot prestanda vinner dieselbilen. Omkörningar kan lätt göras på femmans växel (högsta växeln i båda bilarna), medan man i bensinaren tvingas växla ner minst en växel. Det handlar alltså om två helt olika körstilar.

Man kan köra lugnt med båda motorerna, men föraren i bensinbilen måste växla klart oftare. Dieselmotorn är superstark och bjuder in till lugnt tuffande. Bensinmotorn är inte i närheten lika stark, men i jämförelse med andra 1,6-litersmotorer har den hyggligt bottendrag.

Dags att öka farten. I över trettio år har vi fått köra 110 km/tim på våra motorvägar. I denna hastighet varvar bensinmotorn 3 350 varv på femman vilket i praktiken innebär att det börjar bli surrigt i den rymliga kupén. Dieselmotorn varvar 2 250 varv i samma hastighet och är mycket tyst och behaglig.

Surret blir störande i hög fart

På utlandsresan kommer det troligtvis tillfällen då man kör 130 km/tim och då varvar motorerna 4 000 varv respektive 2 700 varv. Surrigheten i bensinaren är nu klart störande, medan man fortfarande stortrivs i dieseln.

Spiken i kistan sätts när vi återvänder till vår startpunkt: bensinstationen. Trippmätarna visar 277 körda kilometer i båda bilarna. Vi toppfyller på exakt samma sätt som vid starten och dieseltanken saknar 15,88 liter. Bensinbilen vill ha 22,65 liter 95-oktansoppa.

Matematiken säger att dieseln dragit 0,57 liter/mil och bensinaren 0,82 liter/mil. I vårt räkneexempel här har vi räknat med tillverkarnas förbrukningssiffror: 0,54 l/mil respektive 0,77 l/mil. Skillnaden är alltså närmast identisk.

Det blir mycket siffror och intryck från vårt test.

Men summeringen är ändå enkel:

Du står i bilhallen och tycker att 30 000 kronor extra för beteckningen HDI på bakluckan är för mycket.

Tänk en gång till!