Är du beredd att göra vad som helst för ditt barn? Gör det då

NYHETER

Men jag då?

Flyger jorden runt i jobbet och konsumerar i linje med den medelklasstockholmare jag är.

Där har du mig, reportern bakom klimatreportaget Deras planet.

En typisk representant för den del av mänskligheten som har tagit plats i sätet bredvid en förare med ögonbindel. Vi kliver inte ur. Vi sitter kvar och hoppas på det bästa. Det är ju så trevligt i kupén.

Vi är på sätt och vis svårare att försvara än de som framhärdar i sin övertygelse att klimathotet är en bluff. Om dem går det alltid att säga ”de visste inte bättre”.

Under en av våra resor i den här serien kom vi att prata om att bilda en pakt. Vi sa att det var dags nu, att förändra våra liv. Nu jävlar-känsla, ny energi, ny lust.

Pakten gällde att vi skulle återuppta vår träning. TRÄNING!

Här reser två journalister jorden runt för att berätta om de människor som redan nu har klimatförändringar som fond i livet och vad lovar de varandra? Att komma i form till våren. Förutom att det säger något om oss, antar jag att det också säger något om den tid som är.

Jag är född på 1970-talet. Min generation kommer att gå i mål någorlunda helskinnade. Men varje nytt kilo koldioxid finns i bouppteckningen till nästa generation.

Enkät:

Är du beredd att göra vad som helst för ditt barn?

– Ja, självklart!

Gör du det då?

▪▪▪

Jag vet att vi måste minska våra utsläpp med 20 procent om året, men sanningen är att jag förändrar mitt eget liv med myrsteg:

Väljer vegetarisk lunch tre dagar i veckan och har slutat att prata om mina flygbonuspoäng. Heja!

Sedan ett halvår tillbaka läser jag alla klimatrapporter och alla reportage i svensk och internationell press som jag kommer över.

Fråga mig om koldioxidekvivalenter, om stigande hav och global missväxt. Jag kan föreläsa om vad vi har att vänta om tio, femtio år och hundra år. All denna nya kunskap är mitt sällskap i vargtimmen. Jag ligger och lyssnar på min dotters andetag, känner litenheten inför det oändligt stora och famlar efter ljus.

Ofta i form av teknikoptimism. Bilar på vätgas, flyg med solceller och framför allt en stor jävla dammsugare som tvättar koldioxid ur atmosfären och kyler ner det här sjudande kärlet. Jag tänker att allt det där kommer människan att skapa. Snart! Och sen kan allt återgå till det normala.

Det är naivt. Tiden är för knapp för teknologiska under. Det har världens ledande klimatforskare berättat för mig.

De beskriver alla att ett tvärkast i vår livsstil är vad som krävs.

Och vår bekvämlighet på offeraltaret.

avErik Wiman

ARTIKELN HANDLAR OM

Koldioxid

Erik Wiman