Största fotbollslåten hade först inget alls med sporten att göra

The White Stripes?

Alla vet kanske inte vilka det är. 

Men alla som har tittat på sport har hört duons låt. 

Officiella eller inofficiella VM-låtar?

Sak samma. 

Det mesta är en bajsburgare i örat. 

Och det finns ingen anledning att nämna alla de exempel som dräller runt därute igen. 

Men så här års måste alltid ”World in motion” med New Order lyftas fram. Den skrevs till det engelska herrlandslaget i fotboll 1990 och är fortfarande oöverträffad i genren. 

Den största mästerskapslåten i modern tid hade från början dock inget med fotboll att göra. 

När Jack White i garagerockduon The White Stripes från Detroit kom på riffet till ”Seven nation army” hade han ingen tanke på människor med benskydd. 

Det lät som något Led Zeppelin eller Black Sabbath hade glömt bort att spela in. White tänkte först spara låten. Om han någonsin fick erbjudandet att skriva en Bond-låt skulle han inte sakna bly. 

The White Stripes gav dock ut ”Seven nation
army” på albumet ”Elephant”, 2003. 

Samma år började belgiska klubben Club Brugge K.V. att spela låten efter varje mål laget gjorde på hemmaplan. Efter att belgarna mötte Roma tre år senare tog italienarna med sig ”Seven nation army” till Rom, och resten är sporthistoria. 

”Seven nation army” blev den inofficiella hymnen när Italien var värd för VM-slutspelet 2006. 

I dag har den sprungit om fotbollsramsor som ”Olé olé olé”
eller sportrock som Queens ”We are the champions” och hörs överallt. 

I väntan på avspark, under avblåsningar, efter matcherna, så fort publiken inte har något att göra. Den ordlösa och taktfasta melodin – ”wooo-oh-oh-oh-oh-ooooh-ooh” -  har blivit en del av idrottens dna. 

När Jack White fick höra om uppståndelsen i Italien 2006 sa han: 

”Jag älskar att de flesta som skrålar den inte har någon aning om var den kommer ifrån. Det är folkmusik.”