Stockholm är Ground Zero i coronakrisen

Lyssna på vad Anders Tegnell faktiskt säger

Uppdaterad 2020-05-09 | Publicerad 2020-04-05

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Anders Tegnell.

Lyssna på krönikan. Anders Lindberg läser

Det är detaljerna vi kommer att minnas efteråt. Anders Tegnells urtvättade tröja, Irene Svenonius vita hjälm och Anna Hedenmos fråga ”statsministern säger att vi ska stanna hemma, men vad betyder det i klartext?”.

Vissa händelser detta ofärdsår kommer att frysa tiden. För alltid lär vi minnas var vi befann oss när vi fick höra. Som nyheten om att vart tredje äldreboende i Stockholm har fått in smittan. Det var ju precis det här som bara inte fick hända.

När jag blundar ser jag trängseln framför mig, på SL:s bussar och i tunnelbanan för ett par veckor sedan. Det var där de åkte till jobbet, personalen i äldreomsorgen. I dag kallar vi dem hjältar men när bussturerna drogs in packades de som sillar under flera dagar.

– Vi har tyvärr etablerat en ny nivå, sa Anders Tegnell på pressträffen i torsdags.

Rösten lät hård och klangen i orden var mer uppgiven än tidigare. Nu vänder kurvorna uppåt.

– Vi är oroliga för gruppen äldre äldre, sa han.

Betoningen låg på ”oroliga”.

Myndighetsspråk kan ibland vara knepigt att förstå. Som när generaldirektör Johan Carlsson försökte förklara att Folkhälsomyndighetens "Allmänna råd" inte är några allmänna råd utan instruktioner som ska följas.

Men det råder ingen tveksamhet om vad som är Anders Tegnells budskap just nu.

Vattnet stiger.

Alle man till pumparna.

– Vi kommer att få räkna de döda i tusental. Det är lika bra att vi förbereder oss på det, sa statsminister Stefan Löfven till Dagens Nyheter.

Region Stockholm är Ground Zero och trots att man har byggt ut sjukvården i rasande fart de senaste veckorna så talar siffrorna sitt tydliga och fruktansvärda språk.

Än så länge finns kapacitet. Men om utvecklingen fortsätter så här kommer intensivvårdsplatserna kanske inte att räcka. Så enkelt är det.

Många ställer sig nu frågan, hur blev det så här?

Det är lätt att vara efterklok. Trots att Region Stockholm är Sveriges rikaste region finns för få intensivvårdsplatser även till vardags. Sjukvården är slimmad och effektiviserad in på bara benen. Och regionens politiska ledning har inte följt Folkhälsomyndighetens instruktion om att hålla beredskapslager av sjukvårdsmaterial. Det är nu brist överallt.

Precis som när medicinlagren glömdes bort vid avregleringen av Apoteket så har regionpolitikerna ägnat sig åt andra saker de senaste åren. Här finns naturligtvis ett politiskt ansvar att utkräva.

Men den riktigt dåliga nyheten är att beredskapen är ungefär lika dålig överallt i det svenska totalförsvaret. Och inget av detta är okänt, utredning efter utredning och kanske mest brutalt Försvarsberedningen har redan konstaterat det.

Försvarsmaktens fältsjukhus är enormt imponerande, men de är bara två. Om det värsta skulle inträffa finns inte skyddsrum så det räcker till befolkningen, inte gasmasker, inte mediciner, inte personal som har övat och så vidare.

2015 beslutade visserligen regeringen att totalförsvarsplaneringen skulle återupptas efter 25 år av neddragningar. Men det är lätt att avveckla – svårare att bygga upp.

Det som inte övas i fred fungerar inte i krig, brukar militären säga. Det gäller lika mycket det civila försvaret. Beredskapen är ett kollektivt misslyckande för regeringar av alla kulörer. Men också för samhällsdebatten i stort och alla vi som deltar i den.

I den kommission som utredde 11 september ställdes också frågan ”hur blev det så här?” USA hade fått underrättelserapporter i förväg om att kapade trafikflygplan kunde användas som bomber, ändå agerade man inte.

Rapporten skriver om ”failure of imagination”, ett misslyckande i att tänka utanför boxen. 11 september var så otänkbart att man inte kunna föreställa sig det. Som nu.

Pandemier är kanske inget nytt för Anders Tegnell, men för oss andra var det till för några veckor sedan helt otänkbart att livet skulle sättas på paus. I dag lever en hel värld med social distansering som norm och miljarder människor är under "lockdown", i princip inlåsta.

Hade politikerna insett dessa konsekvenser i förväg skulle naturligtvis vår beredskap ha varit bättre. Larmrapporter och kunskap i all ära, men att tänka det otänkbara är väldigt svårt.

Nu är tiden för förberedelser över – tiden för att göra sitt bästa med det som finns är här.

Just nu genomför tusentals anställda, frivilliga, företag och organisationer en historisk omställning av sjukvården. De förtjänar allt stöd de kan få och även om april ser ut att bli en fasansfull månad så måste vi orka hela vägen. Det finns inget alternativ.

Och vi måste även klara att blicka över krönet – för även om det kan kännas avlägset idag så kommer det att finnas ett "efteråt".

Många av de saker regeringar i västvärlden gör för att hantera smittan kommer att bli permanenta, det visar all erfarenhet. Statens roll i ekonomin kommer att öka liksom övervakning och kontroll av medborgare. Överallt devalveras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

I Ungern har demokratin satts på paus och Viktor Orban är nu officiellt diktator. I många länder råder undantagstillstånd och flyktinglägren vid Europas gränser kan utvecklas till rena dödsfällor.

I Frankrike har regeringen beslagtagit fyra miljoner skyddsmasker som svenska Mölnlycke importerat från Kina. Först i går efter påtryckningar från UD fick transporten fortsätta. En självklar slutsats är att vi i framtiden därmed behöver vi ha egen produktion av material till totalförsvaret. Coronapandemin blir ett långt farväl till "just in time" och globala värdekedjor, och till globaliseringen som vi känner den.

Än så länge har Sverige klarat balansgången bra. Vi har inte tummat på fri och rättigheter i onödan eller glidit med i den allt mer auktoritära malströmmen. Men ständig vaksamhet är, som bekant, demokratins pris.

Om vi lyssnar på vad Anders Tegnell faktiskt säger står vi nu inför en mycket stor påfrestning på vårt samhälle. Gårdagens otänkbara blir morgondagens verklighet. Det är en smärtsam men livsviktig erfarenhet till "efteråt".

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00

Denna chatt är stängd.

  • Anders Lindberg
    5 april 2020

    Nu vänner ska jag gå och äta lunch. Tack för alla bra frågor, omkring 500 personer deltog i dagens chatt och jag har försökt svara på så många olika frågor jag har hunnit med.

    Chatten är nu stängd.

    Trevlig söndag! Och håll avstånd.

  • Anders Lindberg
    5 april 2020

    Jag tycker förslaget var mycket dåligt vilket jag skrev om igår.

    Nu har de dragit tillbaka det ursprungliga och ska komma med ett nytt. Vi får se.

  • 5 april 2020

    Hej ! Regeringens förslag att man fritt ska få fatta beslut under 3 månader skrämmer mig. Det var bra att man så snabbt ändrade sig.Men att ingen reagerade innan förslaget släpptes ? Ett, faktiskt, väldigt skrämmande förslag och som i framtiden skulle kunna få hemska konsekvenser. Man måste tänka längre än näsan räcker.

    BGW
  • Anders Lindberg
    5 april 2020

    Nä, naturligtvis inte. 

    Just Mölnlyckes material var dessutom till Italien och Spanien, alltså de värst utsatrta länderna i Europa.

    Men Frankrike gick för långt.

  • 5 april 2020

    Skall verkligen UD behöva trycka på för att vi skall få tillgång till den sjukvårdsmaterial som vi köpt till Sverige?

    Malin

Lyssna på samtal med Ida Texell, krisledningschef i Upplands-Bro, om hur kampen mot smittan fungerar i praktiken i kommunerna

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.