Nu ökar vi takten!

Jag minns en 22-årig tjej som startade ett konto på Instagram, så som många i samma ålder gjorde då. Den tjejen var jag.

Jag var frustrerad och ville skriva av mig om orättvisorna jag såg. Då anade jag inte vilket genomslag det skulle få. Men kontot växte och blev början på något helt nytt och stort. En resa som gett mig oerhört mycket och låtit mig ägna min tid åt något oerhört meningsfullt.

Efter två och ett halvt år och fler än 70 kolumner för Aftonbladet är det här min sista

När jag började som kolumnist för Aftonbladet var jag juriststudent, handbollsproffs och människorättsaktivist. Det var och är rätt stora kontraster mellan mina olika världar och jag trodde aldrig att jag skulle få möjligheten att tillbringa mina dagar och nätter med att skriva och tala om de frågor jag brinner för. Jag vill hela tiden fortsätta utvecklas.

Efter två och ett halvt år och fler än 70 kolumner för Aftonbladet är det här min sista. Nu är det dags att gå vidare till andra projekt, och en del andra uttryck, men vi möts igen på andra ställen och mitt samarbete med Aftonbladet slutar inte här utan vi har nya grejer som väntar er läsare. Mitt intresse för medmänsklighet, civilkurage och jämlikhet är lika stort som någonsin.

 

Det allra finaste på resan har varit alla möten med er. Med alla fantastiska män jag snackat med. Vi har kramats, skakat hand och gjort gemensam sak. I mitt hjärta bär jag också med mig alla samtal med kloka och kärleksfulla barn och ungdomar som jag fått möjligheten att lära av och försökt inspirera att stå upp för sig själva och må bättre. Möten med minoriteter som har gett mig perspektiv och vars röster jag försökt lyfta. Alla otroliga kvinnor som jag skrattat och gråtit med, slagits för eller stärkts av. Och det allra finaste med mitt arbete som aktivist är att många fler möten väntar!

På Bosniens första Pride i Sarajevo i somras.

Att vara aktivist har för mig inneburit att försöka hitta olika sätt att öka jämlikheten, medmänskligheten och civilkuraget i samhället. Prova nya vägar för att engagera, driva viktiga frågor och förändra lagar och normer. Hela tiden för att öka takten på samhällsförändringen. Jag blir frustrerad och förbannad när det går för långsamt. Tiden för tålamod är över. Tysta ditt tålamod! All förändring behöver inte, och ska inte, ta åratal. Vi måste lägga i en till växel.

 

Att vara kolumnist har gett mig förmånen att träffa och jobba med otroligt kunniga människor. Det har även lett till att människor runt om i landet har diskuterat de ämnen jag brinner för, vecka efter vecka. Engagerade läsare har hört av sig till mig med vrede över nationalismens frammarsch och frustration inför politikernas handfallenhet. Vi har diskuterat åtgärder mot mäns våld mot kvinnor, psykisk ohälsa, rasism, nazism, sexuellt våld, förtryck och fördomar. Vi är många som vill se något annat.

Våra hjältar inom välfärden har berättat om sin oro samt lärt mig om vad som behöver förändras. Jag kommer att fortsätta trycka på för att kämparna inom skolan och vården ska få villkor som ger dem chansen att vara så bra som de vill vara och att våra poliser behöver mer resurser för att kunna fortsätta sitt fantastiska arbete.

Tillsammans kan vi vara förändringen 

Så långt har det varit en magisk resa och jag hoppas och tror att den kommer vara det även framgent. Vi har mycket kvar att göra. Jag kommer att fortsätta driva mina frågor, men också sträva efter att fortsätta utvecklas.

Jag har känt mig lyckligt lottad över utrymmet som Aftonbladet gett mig. Möjligheten att jobba med en stor tidning och nå ut till alla er är fantastisk. Det är mer än jag ens kunde drömma om när jag satt hemma i mitt rum och började skriva om rättvisefrågor. Precis som då är jag mest bara en helt vanlig tjej som försöker göra skillnad.

Och precis som från första dagen kommer jag fortsätta kämpa med er för en klokare, snällare och modigare värld. Mitt hopp finner jag i er längtan efter samma sak. I er kärlek och i ert mod. Tillsammans kan vi vara förändringen.

Nu ökar vi takten!