Glöm svenska ”Love Island” – välj det roliga originalet i stället

Britterna gör åtminstone sina såpor bättre. Här Amy, Curtis och Maura i brittiska ”Love Island”.

Det finns kärlekssåpor – och så finns ”Love Island UK”. Roligare, elakare och mer beroendeframkallande än alla andra tillsammans.

I den starka sista säsongen av ”Orange is the new black” (Netflix) tröstar sig fängelsechefen Natalie Figueroa (Alysia Reiner) med att sträckkolla på ”Love Island” (TV4 Play) när hon degraderats till ­ansvarig för det mardrömslika flyktingförvaret.

Att en brittisk realitysåpa dyker upp som antidepp i den amerikanska storserien är en udda detalj som roat såväl fans som deltagare. Men det är också ett bevis på ”Love Islands” enorma genomslag sedan dess återuppståndelse 2015, efter två försumbara säsonger i början av 2000-talet.

Förra året vann serien en Bafta, britternas finaste tv-pris, för bästa realityserie och då passade TV4 på att lansera en svensk version, ”Love Island Sverige”.

Mitt enda råd är: Glöm den. Välj originalet i stället.

 

I den svenska upplagan är nämligen all charm och humor som bortblåst, till förmån för ”Paradise hotel”-komplex och trista gymhunkar med en högstadie­skolgårds smakpreferenser.

Den enorma nivåskillnaden beror naturligtvis på ett tunnare utbud av deltagare och mindre resurser, men det är inte bara pengar som gjort brittiska ”Love Island” till ett fenomen.

På ytan handlar det knappast heller om ett särskilt banbrytande val av såpakaraktärer. Som vanligt är alla snygga, unga, vältränade med intressen som gym, fest och … gym.

 

Styrkan är att alla förväntas vara ute efter att hitta sitt livs kärlek snarare än sin nästa könssjukdom. Inramningen är självklart något av en bluffkonstruktion, men suggestionen tycks paradoxalt nog ge underhållningen dramatisk spets. Den genuina längtan efter kärlek är avväpnande.

”Love Island” har också hittat den perfekta blandningen mellan verklighet och fiktion, där de sällan ens orkar låtsas att händelser bara uppstår naturligt av sig själv. Förhållanden testas och deltagare uppmanas ständigt att konfrontera varandra.

I en tid där traditionella, manusskrivna dagsåpor som ”Våra bästa år” (Viafree) för en tynande tillvaro är ”Love Island” det bästa substitut dokuvärlden ­erbjudit. Tävlingarna är medvetet fåniga, festerna regisserade som glassig vodkareklam och kommenterade av en syrligt ironisk berättarröst.

Bättre såparomans än senaste säsongens dramatiska förhållande mellan dansaren Curtis Pritchard och flygvärdinnan Amy Hart går knappast att hitta.

 

Samtidigt som mycket är gulligt i ”Love Island”, inte minst Pritchards och Tommy Furys (stjärnboxaren Tysons brorsa) vänskap, finns det inga skrupler från produktionens sida att splittra nyförälskade för att göra ”bra tv”. Programmet går trots allt ut på att endast ett par, tittarnas favoriter, kan vinna.

I det skickligt konstruerade såpabygget fladdrar dessutom irländska Maura Higgins in som en fri fläkt. Som erkänner att hon avskyr träning, skämtar skabröst och slår tillbaka när dumdryga killar klassar hennes öppenhet som promiskuitet.

I sin plastighet öppnar ”Love Island” ibland dörren till en viktigare diskussion – om kön, roller och relationer.

 

Kajsa Bergqvist.

Veckans...

…sport. Den senaste veckan har nästan hela SVT-tablån bestått av friidrotts-VM, och inte mig emot. Jacob Hård och Kajsa Bergqvist är trivsamt tv-sällskap, även om diktaturen Qatars värdskap ger hela arrangemanget en obehaglig inramning. I helgen är det tävlingarnas sista dagar, med bland annat stafetter, spjut, damernas längdhopp och herrarnas maraton.

 

David Sundin.


…humor. En ny säsong av ”Släng dig i brunnen” (SVT Play) har dragit igång, som vanligt med smakprov från några av Sveriges just nu mest populära komiker. Höjdpunkt i första avsnittet är David Sundins skickligt uppbyggda skämt-crescendo om att ”skita i det blå skåpet”.

 

”Gryningspyromanen”.

…true crime. Jag var kritisk till krimpoddaren Nils Bergmans spekulativa dokumentärserie om Johanna Möller och det så kallade ”Arbogafallet”. Nu har SVT tyvärr gett honom nytt förtroende, på söndag har ”granskningen” av fallet ”Gryningspyromanen” premiär. I en serie på sex delar möter Bergman poliser, åklagare, journalister och andra personer med inblick i jakten på den man som misstänks ha anlagt omkring 200 bränder, främst i södra Sverige, under drygt tio år. Det är snäppet mer ambitiöst, men fortfarande alldeles för ytligt och urvattnat för att visas av SVT, som naturligtvis borde ha ställt högre krav.

 


…kulturgärning. Nästan 2000 filmer, musikvideos, dokumentärer och klipp finns samlade på sajten Filmarkivet.se, som digitaliserats och gjorts tillgängliga för alla av Svenska Filminstitutet. Nu finns också en kartfunktion som gör att man kan hitta historiska filmklipp från sin egen del av landet.