Dags att rensa bort all antidemokratisk kultur
Stockholm är fullt av konst som skapats av devota beundrare till blodbesudlade diktatorer
Äntligen har frågan om problemet med offentlig konst som uttrycker antidemokratiska värderingar kommit upp på den politiska dagordningen.
Moderatledda Järfälla kommun har nämligen beslutat att plocka bort en målning av Lenny Clarhäll som avbildar ev av världens mest lästa böcker – Kapitalet av den epokgörande ekonomen och historikern Karl Marx. En filosof vars teorier lärs ut på samtliga svenska skolor och universitet. Något Järfälla kommun verkligen borde titta lite närmare på.
Tavlan tas bort eftersom den är ”en symbol för antidemokratiska värderingar” förklarar kommunstyrelsens ordförande Emma Feldman (M) och hejas på av sin partikollega i Täby.
Och det var verkligen på tiden att någon lyfte frågan.
Förutom en skulptur döpt efter den kommunistiska rymdsonden ”Sputnik” är Järfällaborna visserligen hyggligt förskonade från hyllningar till demokratins fiender, men närliggande Stockholm stad är full av konst som skapats av devota beundrare till blodbesudlade diktatorer. Tydligare uttryck för antidemokratiska värderingar är faktiskt svåra att hitta.
I Kungsträdgården avbildas Karl XII – en brutal diktator ansvarig för flera anfallskrig som dessutom raserade nationens ekonomi. Nästgårds tronar porträttet av envåldshärskaren Gustav II Adolf på torget som även bär hans namn.
Även om man rev dessa skamfläckar, för något annat kan man inte kalla dem i en tid då konsten ska stå i demokratins tjänst och minnet av den komplicerade historien utraderas, så återstår många monument över diktatorer i Stockholms innerstad.
En av de mest despotiska är Gustav III på Skeppsbron, men glöm inte Birger Jarl, krigsdrottningen Kristina, yttrandefrihetshataren Karl XIV Johan, religionskrigaren Gustav Vasa, den auktoritäre Axel Oxenstierna, Sten Sture den äldre, Karl XIII, sektledaren Olaus Petri, terroristledaren Engelbrekt och Karl X.
Så normaliserad är den antidemokratiska konsten i Stockholm att nazisten och Hitler-älskaren Carl Milles staty ”Gud fader på himmelsbågen” hälsar inkommande fartyg välkomna till staden.
Inget, jag säger inget, av dessa konstverk är förenligt med en konstsyn som säger att offentlig konst ska hylla demokratiska värderingar. Och det är glädjande att åtminstone moderata företrädare nu insett att de måste plockas bort. Ett flertal står dessutom placerade i direkt anslutning till riksdagen och regeringskanslierna, våra finaste demokratiska tempel. Emma Feldmans uppfattning om kommunfullmäktiges rum gäller naturligtvis än mer riksdagen: ”Alla ska känna sig trygga där”.
Men utrensningarna bör inte begränsas till att rasera några kungastatyer. Även Nationalmuseum har en synnerligen vidrig samling antidemokratiskt tavelmåleri. Dessutom lättillgänglig för barn.
Främst tänker jag på Carl Larssons Midvinterblot som hyllar utomrättsliga avrättningar på sekteristisk grund. Den kan idag enkelt läsas som ett försvarstal för IS övergrepp. Varför ingen moderat hittills reagerat är ett mysterium. Men så normaliserad är den antidemokratiska konsten i Stockholm att nazisten och Hitler-älskaren Carl Milles staty Gud fader på himmelsbågen hälsar inkommande fartyg välkomna till staden.
Efter den modiga Emma Feldmans insats kanske det finns hopp om att den äntligen göms undan från allmänheten.
Ett konstverk som Järfälla däremot borde lyfta upp är Kjartan Slettemarks Moderata museet från 1976 som idag står i en glasmonter på Moderna museet. En djupt personlig hyllning till ett parti som alltid varit en stor inspiration för kulturutövare tack vare sin pigga kultursyn.
För som moderata Svenska Dagbladets Anders Q Björkman konstaterar i en vältajmad kolumn – det är bara vänstern och SD som är mot den fria konsten.