Brian Cox paranoida patriark är redan en tv-klassiker

Varje replik är en njutning i ”Succession”

Paranoid patriark. Brian Cox som Logan Roy i ”Succession”.

”Succession” kommer aldrig få ett så stort genomslag som den förtjänar. Det är en fantastisk och frustrerande tv-ålder att leva i.

Fantastisk, för att det är osäkert om ”Succession” (HBO Nordic) ens hade blivit gjord utan det innehållsslukande tv-krig som pågår just nu. Hade Jesse Armstrong, en manusförfattare från brittiska kult­serien ”Peep show”, fått chansen i USA? För några år sedan skulle seriens producenter Adam McKay och Will Ferrell kanske ha stannat i filmbranschen i stället.

Frustrerande, för att toppserier som ”Succession” lätt drunknar i flodvågen av högkvalitativ tv. Om ”Twin Peaks”, ”Mad men” eller ”The Sopranos” släppts i dag hade det troligtvis blivit deras öde också.

Man kan peka på kritikerhyllningar och prisnomineringar, samtidigt som en bredare publik knappt känner till serien. Det är naturligtvis omöjligt att veta säkert, och vanskligt med tanke på att den fortfarande är ett pågående arbete, men det känns som att ”Succession” i backspegeln borde räknas som en av vår tids tv-klassiker.

 


Åtminstone tänker jag så varje gång patriarken Logan Roy (Brian Cox) blir tyst, anlägger en dömande min eller förstrött hummar medan hans omgivning oroligt försöker tolka hans sinnesstämning eller ut­tyda om han ens svarat ja eller nej på en fråga. Det är ett utstuderat maktspel för att hålla hovet på halster, ständigt redo att hantera kungens nycker.

Roys paranoia är ändå rimlig eftersom hans imperium är stort, men hotat. Av en nyckfull marknad och av konkurrenter, men lika mycket inifrån.

Skildringen av mediekonglomeratet Waystar Royco är löst inspirerad av mogulen Rupert Murdoch och hans News Corp, som bland annat äger Fox News. Flera av Murdochs barn har tidigare slagits om kronprinstiteln (nu verkar sonen Lachlan ha vunnit), till den grad att han precis som Roy provat familjeterapi.

Men den intensiva makthunger och hänsynslöshet som genomsyrar dynastin går åtminstone att skratta åt i ”Succession”. Om grundhistorien är ett grekiskt drama, är den uppförd och spelad som en svart komedi.

”Syfilis är könssjukdomarnas MySpace”, säger Shiv Roys självupptagne strebermake Tom Wambsgans (Matthew Macfadyen) i förbifarten i ett av de senaste avsnittet. I ”Succession” är varje replik en njutning, varje svordom ett minnesvärt citat.

 


De mest skruvade scenerna i ”Succession” har ett visst släktskap med den politiska satiren i ”Veep”. Skrattet fastnar i halsen, med skillnaden att ”Succession” ofta landar i pur tragedi.

Den ödesmättade stämningen sätts inte minst av kompositören Nicholas Britells signaturmelodi, som nyligen vann en Emmy. Till dramatiska stråkar kämpar den fallne kronprinsen Kendall (Jeremy Strong), arroganta Shiv (Sarah Snook) och strulputten Roman Roy (Kieran Culkin) om sin fars uppmärksamhet och bekräftelse. Äldste sonen Connor (Alan Ruck) är den enda som distanserat sig från jakten på kungakronan för att odla sina egna, ­bisarra intressen (som att bli president).

Att se familjen implodera är underhållande, men för varje avsnitt också alltmer sorgligt.

 

Lupita Nyong’o-

Veckans...

… nyhet. Chimamanda Ngozi Adichies underbara bok ”Americanah” ska bli tv-serie. Det är HBO Max, Warner Medias kommande streamingtjänst, som plockat upp serien med ”The Walking deads” Danai Gurira som huvudförfattare och Lupita Nyong’o (bilden) i huvudrollen. Medan världen hurrat åt beskedet, har viss kritik riktats mot att huvudpersonen Ifemelu som lämnat Nigeria för USA inte spelas av en nigeriansk skådespelare.

 

Kristoffer Appelquist.

… premiärer. Långköraren ”Skavlan” (SVT) är ikväll tillbaka efter sitt sommaruppehåll. Man kan säga vad man vill om Fredrik Skavlans intervjuteknik och tillkämpade spexighet, men han bjuder oftast på åtminstone en eller två intressanta gäster. Efter det gör Kristoffer Appelquist debut som ny programledare för ”Svenska nyheter”.

 

Siv Wennberg.

… excentriker. Operastjärnan Siv Wennberg hymlar inte med att hon knappast varit den lättaste att ha med att göra. Trots sin enorma röst blev hon efter några år, enligt egen uppgift, utfryst från operascenerna samtidigt som så kallade manliga genier som Ingmar Bergman tilläts fortsätta härja i kulturvärlden. I dokumentären ”Sivandivan” (SVT Play) söker hon upprättelse, sjudande arg men med trofast hjälp av sin nya kärlek sedan maken dog, den beundrande operafantasten Eric.

… tv-nörderi. Det är lite tråkigt att Sverige inte har någon renodlad, publik tv-festival ännu, men för den som kan ta sig till Oslo nästa vecka (25-27 september) pågår ”Seriedagene” där Nordens bästa tv utses. Dessutom kan man få träffa serieskapare som Howard Gordon (”Homeland”) och skådespelare som ”Game of thrones” Kristofer Hivju.