Israel fick sin ambassad - men till vilket pris?

NYHETER

JERUSALEM. Tanken var att invigningen av den amerikanska ambassaden skulle bli en fest.

Men det var svårt för den riktiga feststämningen att infinna sig när israeliska soldater samtidigt skjuter ihjäl över 40 människor i Gaza.

Israel har fått ambassaden där man vill ha den, men till vilket pris?

De närmaste dagarna och veckorna kommer att visa om Donald Trump hade rätt när han rakt emot världens samlade Mellanöstern-expertis hävdade att erkännandet av Jerusalem skulle underlätta ett fredsavtal.

Ska man döma av vad som hände underinvigningsdagen så har Trump fel.

Talar man med människor är det så tydligt hur sprickan mellan israeler och palestinier djupnat. Israelerna är överlyckliga och ser Trump som en hjälte. Palestinierna är förtvivlade och ser inte längre på USA som en möjlig medlare i konflikten.

Det är ur denna förtvivlan och förödmjukelse som motståndet kommer.
Visserligen hade dagens protester hållits ändå eftersom palestinierna minns Nakba, katastrofen, när hundratusentals drevs bort från sina hem då Israel grundades 1948. Men demonstrationerna blev extra intensiva för att protestera mot ambassadflytten.

Ett nytt uppror

Avgörande för den vidare utvecklingen blir om våldet fortsätter den närmaste tiden. I så fall kan Israel få ett nytt palestinskt uppror på halsen, en så kallad intifada. Den senaste började år 2000 och varade i fem år.

Nya protester är utlysta till imorgon och senare i veckan inleds den muslimska fastemånaden Ramadan. Den har en tendens att väcka starka känslor.

Samtidigt är känslan att många palestinier inte längre tycker att våldsamma protester fungerar som metod. Jag följde igår protestmarschen i Ramallah på Västbanken och blev förvånad över hur många som satt och rökte vattenpipa i kaféerna eller var ute och handlade i stället för att gå med i demonstrationen.

De som vågade, om det nu är rätt uttryck när det handlar om civila, utmana de israeliska soldaterna var en liten klick. De flesta verkar ha dragit slutsatsen att det är lönlöst att försöka.

Massaker

Värst var våldet i Gaza där de styrande i terrorstämplade Hamas i sju veckor uppmanat sina anhängare att försöka riva ner gränsstängslet mot Israel och ta sig in i landet. Detta trots att Israel hotat med att skjuta alla som försöker.

I går dödades lika många på en dag som under de sju veckorna sammanlagt i vad som inte kan kallas annat än en massaker.

Den typen av självmordsoperationer känns fruktansvärt meningslösa. De unga männen skickas rätt in i döden av Hamas med förhoppningen att de ska få upp den palestinska frågan på världens dagordning igen.

Belöningen är att de döda av palestinierna betraktas som martyrer.

Det faktum att Israel använder ett så massivt övervåld och att så många dödades och skadades samtidigt som de höga dignitärerna, inklusive Trumps dotter Ivanka och hennes make Jared Kushner, firade invigningen av ambassaden ser väldigt illa ut.

Till sidlinjen

Men det återstår att se om det utlöser en internationell proteststorm så stark att palestinierna kan dra nytta av den.

Palestinafrågan brukade stå mycket högt på världens dagordning men på senare tid har det ändrats. Inte minst sedan president Trump så tydligt tagit ensidig ställning för Israel och för att Syrienkriget fått en rad sunniarabiska stater att oroa sig mer för Iran än för palestinierna.

Just nu framstår länder som Saudiarabien och Egypten närmast som allierade med Israel i kampen mot Irans försök att skaffa sig ökat inflytande i regionen. Palestiniernas sak har förflyttas till sidlinjen.

Utan internationellt stöd har den palestinska kampen för en egen stat en svår sits. Israel har total kontroll även över de delar av Västbanken där den palestinska myndigheten styr. Palestinierna är obeväpnade, bortsett från stenar, medan de israeliska soldaterna förfogar över en arsenal av dödliga vapen.

En tidsfråga

Men som den palestinske idrottsministern Jibril Rajoub, hett tips som president Abbas efterträdare, säger när jag träffar honom i demonstrationståget i Ramallah efter en israelisk tårgasattack.

– Vår enda val är att fortsätta motståndet mot ockupationen. Vår beslutsamhet är ett bevis på att det bara är en tidsfråga innan ockupationen kommer att besegras.

Meningslösa och orealistiska slagord? Ja så kan man se det. Men palestinierna anser fortfarande att de har tiden på sin sida.

Något som borde oroa premiärminister Netanyahu en dag när han onekligen vunnit en stor seger.

Därför är USA:s ambassadflytt omstridd 00:49
ARTIKELN HANDLAR OM